Gårdens fridfulla stämning bryts plötsligt: en ny och oroande färgkonstellation breder ut sig, något grå-beigeaktigt mot den ljusblåa eftermiddagshimlen -
vad händer? Möts av rök och eldslågor komna från entréns höga tujaträd, västanvinden ligger på och förvandlar de terpentinrika barren bli gnistor som far omkring i en våldsam virveldans. Hur kunna kasta upp vatten till 6 meters höjd? Lyckades och trädtoppen räddades men resten blev ett svart skelett.
Ut med vatten över trappan och runt omkring, kontrollerar noga,
allting slocknat och det verkade det som, en halvtimmes andningspaus,
skulle till Egils vernissage ge, men puh!
Så händer det igen!! Samma färgnyanser men på andra sidan.
Nu är Fan lös och det var den, rusar ut igen ser inga lågor bara rök,
jo där bakom i hörnan vid taket och hängrännan (antagligen några löv glömda kvar) – lågorna slickar vällustigt i sig takpappen under skifferplattorna, sprakar ochryker, ut med eldsläckaren, skriker ”det brinner, det brinner”,
90 000 svarar inte, låter telefonluren ligga av, kanske kan adressen på så sätt härledas, grannen Olle Andrén kommer springande, den andra eldsläckaren sätts in, jag uppför trapporna till övervåningens ”Jungfrukammaren” kryper på golvet och lyckas hitta både hink och vatten, dränker alla små brandhärdar, in i yngste sonens leksaksapa, filosofiböcker, kvävs nästan av röken, hostar, måste rädda antika stolen, lyckades släcka med fjärde hinken, bra, hade kontroll trodde jag, men nej,
så lätt besegrar man inte naturkrafterna, glasrutan säger pang, skärvorna yr, genombrott för elden, förstår jag måste eliminera syreintaget, blå-oranga lågorna dånar mot mig. "Den där lilla kvinnan i nylonshorts och akryljumper med sitt långa hår verkar vara ett lätt byte", försöker stänga dörren, men eldens våldsamma kraft tvingar upp den, mitt ansikte får den allra hetaste mest passionerade kyss, elden min brudgum, en planka faller ner i huvudet, elden tänder håret, springer skrikande nerför trappan ”jag brinner upp, jag brinner upp”, kremering direkt!

Men änglar finns– och brandkår och goda grannar. Mina röstresurser lyckades nå ut och folk kom att undsätta.

Kan väggar bära minne? Den frågan uppstod första gången när jag trädde in i gårdens “Operasalong”, där en förtätad atmosfär rådde. Subtila energier, vibrationer från det förgångna fyllde rummet (som jag uppfattade det).
De gyllene pannåerna, sex stycken som en gång smyckade bänkraderna i form av bröstvärn på Gustaf III:s Opera, nu uppsatta som dörröver- 2 stycken, gav denna atmosfär. Dessa hade varit med om det ödesdigra skottet på den maskeradbal som förorsakade konungens död. Ekar inte i det fördolda skottets ljud ännu kvar? Kan minnen av allt detta försvinna? Nej, inte för alla, ty några kan uppleva denna speciella närvaro av något mer.

Materia, ting de en gång levda, levande, allt det en gång skedda, innehållande det av människor gjorda, olika människoöden delandes med detta sin tid tillsammans, en epok av lust och fäg- ring, omformade till minnen men med glömskans avgrund väntande. Minnen försvinna inte genom att ett hus upphör att existera, antingen av ålder eller en olyckshändelse som en brand, inte heller dess immateriella beledsagande avtryck utan dessa lever kvar och kan upplevas av vissa människor (de speciellt sensitiva). Vad är det som utgör denna förtätade stämning, vad är dessa energier, vibrationer som förmå ”ladda” ett rum, ett ting? Och vad är rum. Och vad är tid?
(-------)

Enligt det kvantfysiska perspektivet existerar inte rum - tid – orsaksbegreppen, utan det noteras en icke-sensorisk kontakt mellan olika objekt vilka inte är styrda av tid och rum.
Rum/tid, rymd/tid är ej åtskilda utan ett kontimuum, ständigt �öde, därmed kan vi ses som icke åtskilda utan delaktiga. Vi rör oss mot ett mer holistiskt seende för att förklara verkligheten, liknande den österländska världsuppfattningen.
Mystikens och den moderna fysikens språk liknar varandra och får något gemensamt. Kvantteorins uppfattning att alla partiklar (existerar potentiellt som olika kombinationer av andra partiklar finns inom Buddismen och beskrives i ”Blomsterkranssutran”(nedan). Det innebär att den fysiska verklighetens utseende är grundat på alla objekts beroende av varandra. Verkliga objekt som träd mm kan faktiskt ses som övergående illusioner och därmed betraktas som resultat av inskränkt medvetenhetstillstånd. Illusionen jag i illusionen tiden, allt är övergående tillstånd och detta är en del av ”Upplysningen”
.